We don't waste no precious time.
Åh ibland är det så svårt att komma ihåg att glädjas över allt det fina i livet. Det finns ju så mycket, men ändå ser vi bara det jobbiga?
Don't go away.
Someone to love, somebody to talk to, I want to be like everybody else.
Känner hur ironin som är mitt liv flödar. Idag är det många känslor som behöver utlopp, har skrivit i Anton-boken, i dikt-boken och här.
Hittade en dikt i en av mina böcker som jag skrivit 2005, som kändes så där äckligt passande nu.
Symboliken representerar något från en annan tid
Hånar mig för att jag trodde att jag var fri.
Ångestfyllda tankar för mig längre bakåt
Hittade en dikt i en av mina böcker som jag skrivit 2005, som kändes så där äckligt passande nu.
"Dramatik.
Känslan av att strypas, utan några händer runt min hals
Känslan av att strypas, utan några händer runt min hals
Instängd, gömd, glömd bland allt.
Symboliken representerar något från en annan tid
Hånar mig för att jag trodde att jag var fri.
Ångestfyllda tankar för mig längre bakåt
Kosmisk smärta.
Är jag vaken?
Är jag vaken?
Drömmarna sker inte längre om natten
Jagad, hatad, glömd bland allt.
Om inget längre bringar rädsla,
kan jag sluta andas....tungt.
Om inget längre skrämmer tanken,
ska jag börja prata lugnt.
Men om är drömmar för romantik
Skräck för ensamheten är min typ.
För jag trodde jag var fri...."
1/2-2005
I feel the pain in every part of me.
Det är så verkligt nu. Du är så verklig nu. Det här är så verkligt nu. Jag vill bara glömma. Jag vill bara slippa, jag vill inte bli tvingad till det här- så känner en stor del av mig. Den delen som är benägen att få panik, den där delen som vill springa, vill rymma, vill glömma, vill gömma. Den delen som vill.
Sen är det den delen som gör. Som kan. Som ordnar, som fixar. Som säger åt mig att ta mig samman.
Så jag lyssnar på den. Och jag lyssnar på den andra. Och jag lyssnar på The Music. Vilket leder till total förvirring. Och nu ska jag sova, för det borde jag ha gjort för 45 minuter sen.
Jagad, hatad, glömd bland allt.
Om inget längre bringar rädsla,
kan jag sluta andas....tungt.
Om inget längre skrämmer tanken,
ska jag börja prata lugnt.
Men om är drömmar för romantik
Skräck för ensamheten är min typ.
För jag trodde jag var fri...."
1/2-2005
I feel the pain in every part of me.
Det är så verkligt nu. Du är så verklig nu. Det här är så verkligt nu. Jag vill bara glömma. Jag vill bara slippa, jag vill inte bli tvingad till det här- så känner en stor del av mig. Den delen som är benägen att få panik, den där delen som vill springa, vill rymma, vill glömma, vill gömma. Den delen som vill.
Sen är det den delen som gör. Som kan. Som ordnar, som fixar. Som säger åt mig att ta mig samman.
Så jag lyssnar på den. Och jag lyssnar på den andra. Och jag lyssnar på The Music. Vilket leder till total förvirring. Och nu ska jag sova, för det borde jag ha gjort för 45 minuter sen.
Det här är jag. Och det är så här jag alltid borde vara.
Here, can you handle this?
Sitter och lyssnar på Alanis Morisette och försöker plugga samtidigt. Det går ganska bra, men tankarna snurrar i huvudet.
Min blogg är ju inte anonym. Det finns folk som läser den som jag inte riktigt vet vilka det är, men antalet har nog minskat drastiskt i och med att jag inte skriver så mycket. Men ändå människor som vet vem jag är.
Det är min ventil för jobbiga känslor. Men det har hänt en sak som jag känner att jag vill ha lite kontroll på som jag inte kan skriva öppet om. Eller klart att jag kan, men jag är nog inte riktigt mogen om att skriva om det öppet än, eftersom jag då inte vet vilka som nås av informationen.
Men det som har hänt är att jag har råkat ut för ett brott. Ett brott som har ett sånt pass allmänintresse så att det står om det i tidningarna. Som gör att jag får reda på av tidningarna när åtal har skett, för de får snabbt fram sån information innan den hinner nå mig själv.
Som innebär att det eventuellt blir en rättegång denna vecka.
Det är ingen tvekan om att det blir en rättegång, det är bara frågan om NÄR denna rättegång sker.
Var gör man av känslor som detta väcker? Var gör man av sig själv? Hur länge orkar vänner vara ett stöd, hur förklarar man för andra vänner att man inte hört av sig på grund av vad som hänt om de inte vet vad som hänt? Hur kommer livet vara framöver?
Det är alltid så många frågor i mitt liv. Och som alltid inte så mycket svar.
Enough about me, let's talk about you for a minute. Enough about you, let's talk about life for a while.
Jag önskar ro nu. Önskar enkelhet. Värme, glädje, lycka, kärlek.
Min blogg är ju inte anonym. Det finns folk som läser den som jag inte riktigt vet vilka det är, men antalet har nog minskat drastiskt i och med att jag inte skriver så mycket. Men ändå människor som vet vem jag är.
Det är min ventil för jobbiga känslor. Men det har hänt en sak som jag känner att jag vill ha lite kontroll på som jag inte kan skriva öppet om. Eller klart att jag kan, men jag är nog inte riktigt mogen om att skriva om det öppet än, eftersom jag då inte vet vilka som nås av informationen.
Men det som har hänt är att jag har råkat ut för ett brott. Ett brott som har ett sånt pass allmänintresse så att det står om det i tidningarna. Som gör att jag får reda på av tidningarna när åtal har skett, för de får snabbt fram sån information innan den hinner nå mig själv.
Som innebär att det eventuellt blir en rättegång denna vecka.
Det är ingen tvekan om att det blir en rättegång, det är bara frågan om NÄR denna rättegång sker.
Var gör man av känslor som detta väcker? Var gör man av sig själv? Hur länge orkar vänner vara ett stöd, hur förklarar man för andra vänner att man inte hört av sig på grund av vad som hänt om de inte vet vad som hänt? Hur kommer livet vara framöver?
Det är alltid så många frågor i mitt liv. Och som alltid inte så mycket svar.
Enough about me, let's talk about you for a minute. Enough about you, let's talk about life for a while.
Jag önskar ro nu. Önskar enkelhet. Värme, glädje, lycka, kärlek.
But all I really want, is some peace man.
Dags att återfå fokus, en c-uppsats skriver sig inte själv.
Dags att återfå fokus, en c-uppsats skriver sig inte själv.