Someone to love, somebody to talk to, I want to be like everybody else.
Känner hur ironin som är mitt liv flödar. Idag är det många känslor som behöver utlopp, har skrivit i Anton-boken, i dikt-boken och här.
Hittade en dikt i en av mina böcker som jag skrivit 2005, som kändes så där äckligt passande nu.
Symboliken representerar något från en annan tid
Hånar mig för att jag trodde att jag var fri.
Ångestfyllda tankar för mig längre bakåt
Hittade en dikt i en av mina böcker som jag skrivit 2005, som kändes så där äckligt passande nu.
"Dramatik.
Känslan av att strypas, utan några händer runt min hals
Känslan av att strypas, utan några händer runt min hals
Instängd, gömd, glömd bland allt.
Symboliken representerar något från en annan tid
Hånar mig för att jag trodde att jag var fri.
Ångestfyllda tankar för mig längre bakåt
Kosmisk smärta.
Är jag vaken?
Är jag vaken?
Drömmarna sker inte längre om natten
Jagad, hatad, glömd bland allt.
Om inget längre bringar rädsla,
kan jag sluta andas....tungt.
Om inget längre skrämmer tanken,
ska jag börja prata lugnt.
Men om är drömmar för romantik
Skräck för ensamheten är min typ.
För jag trodde jag var fri...."
1/2-2005
I feel the pain in every part of me.
Det är så verkligt nu. Du är så verklig nu. Det här är så verkligt nu. Jag vill bara glömma. Jag vill bara slippa, jag vill inte bli tvingad till det här- så känner en stor del av mig. Den delen som är benägen att få panik, den där delen som vill springa, vill rymma, vill glömma, vill gömma. Den delen som vill.
Sen är det den delen som gör. Som kan. Som ordnar, som fixar. Som säger åt mig att ta mig samman.
Så jag lyssnar på den. Och jag lyssnar på den andra. Och jag lyssnar på The Music. Vilket leder till total förvirring. Och nu ska jag sova, för det borde jag ha gjort för 45 minuter sen.
Jagad, hatad, glömd bland allt.
Om inget längre bringar rädsla,
kan jag sluta andas....tungt.
Om inget längre skrämmer tanken,
ska jag börja prata lugnt.
Men om är drömmar för romantik
Skräck för ensamheten är min typ.
För jag trodde jag var fri...."
1/2-2005
I feel the pain in every part of me.
Det är så verkligt nu. Du är så verklig nu. Det här är så verkligt nu. Jag vill bara glömma. Jag vill bara slippa, jag vill inte bli tvingad till det här- så känner en stor del av mig. Den delen som är benägen att få panik, den där delen som vill springa, vill rymma, vill glömma, vill gömma. Den delen som vill.
Sen är det den delen som gör. Som kan. Som ordnar, som fixar. Som säger åt mig att ta mig samman.
Så jag lyssnar på den. Och jag lyssnar på den andra. Och jag lyssnar på The Music. Vilket leder till total förvirring. Och nu ska jag sova, för det borde jag ha gjort för 45 minuter sen.
Det här är jag. Och det är så här jag alltid borde vara.
Kommentarer
Trackback