Put out the fire boys, don't stop, don't stop

Det börjar kännas hanterligt. Men som med allt annat är det föränderligt, det skiftar och går upp och ner.

Livets berg och dalbana är bra speciell. Vad mer ska jag förvänta mig? Är jag fortfarande i en nedförsbacke, är det plant? Är jag på väg upp igen?

Att du kunde förstöra så mycket. Jag börjar seriöst tro att en del människor är lite dumma i huvudet. Vill tro det bästa om människor, men hur vissa resonerar förstår jag inte.
Kanske säger det mer om mig än vad det säger om andra människor.
Kanske inte.

Det är många bollar i luften samtidigt, men jag tror att jag kan klara av det. Bara att ta en stund i taget, en sak i taget. Och ha kul däremellan. Och njuta av allt det fina med livet.

Snö. Jul. Vänner. Kärlek.

Och allt det andra.


Se det vackra i det enkla.

Kommentarer
Postat av: Nina.L

Som alltid....Klok som en bok, en tag, nej en stund i taget är så rätt. <3

2010-11-24 @ 19:58:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback