Into the night we both will go
Ibland har man såna där stunder när tårarna bara rinner.
Och det slutar inte. Och hålet inom mig som alltid finns där gör sig påmint igen. Ska det alltid vara så här? Kommer jag aldrig komma undan det?
Jag är så arg. Och uppgiven. Och orolig.
Och på det så får man mer lagt på en som man ska oroa sig för. Hur kan du göra så? Hur kan du säga såna saker om min familj, som är din familj?
Och sen samtidigt styrkan jag läser om hos en annan människa, som nästan bara får mig att må sämre. Varför klarar jag då inte av den här situationen?
Och det slutar inte. Och hålet inom mig som alltid finns där gör sig påmint igen. Ska det alltid vara så här? Kommer jag aldrig komma undan det?
Jag är så arg. Och uppgiven. Och orolig.
Och på det så får man mer lagt på en som man ska oroa sig för. Hur kan du göra så? Hur kan du säga såna saker om min familj, som är din familj?
Och sen samtidigt styrkan jag läser om hos en annan människa, som nästan bara får mig att må sämre. Varför klarar jag då inte av den här situationen?
"Darkness edging closer to meThe Music gör sig påminda igen om varför de är mina husgudar.
Talk to no-one
Tell them nothing
Fight the feeling
Don't you bear your soul"
Kommentarer
Postat av: Mamma Carina
Du vet vad vi pratade om... Släpp allt du inte behöver bekymra dig om! Det finns ett ljus i mörkret! Älskar dig!! <3
Postat av: Nina
Nu va det ett tag jag va på din sida. Emelie! Ibland måste man va ett ego och sätta sig själv först. jag har själv svårt med det men jag lär mig. Hålet blir tillslut något annat...minnen, kärlek. Tänker på min mamma varje dag och även på Anton ganska ofta eftersom jag kör Jenny på träning till Norrtälje flera dagar i veckan, går inte att åka förbi utan att en tanke kommer, men det blir mer som minnen. Du är så unik som människa, jag säger inte bara det utan jag säger det för att jag vet det!
Postat av: Bea
Javisst, när kan du?
Trackback