They won't break me
Kan ju alltid vara värt ett försök att bli en mer flitig uppdaterare?
Har varit två nätter på landet, det är godis för själen. Men lite ensamt. Åh vad jag saknar! Men vem? Det är den stora frågan och då får det ju bli som det blir.
Denna veckan kallar jag lite fint för bröllopsveckan, eftersom bästa moster gifter sig på lördag. Jag hoppas på fint väder, mycket kärlek och extremt mycket dans. Och jag räknar med ett skobyte.
Åh det kommer bli så kul! Jag vill bara ha värme och glädje och vänner i livet just nu. Bort med sura miner, stress och gnäll. Livet är för kort för det.
Livet är ju till för att leva? SÅ varför sura bort det?
Tänk om man dog imorgon, skulle man ha viljat spenderat sin sista dag arg, ledsen eller missnöjd över något? I sin sista stund ha bråkat med någon? Inte kunnat glädjas med någon annan?
Nu ska jag snart gosa ner mig i soffan och titta på en film med Robert, min substitutsman. Eller städa. Eller sjunga. Jag kan ju göra vad jag vill för jag har ju semester den här veckan!
Har varit två nätter på landet, det är godis för själen. Men lite ensamt. Åh vad jag saknar! Men vem? Det är den stora frågan och då får det ju bli som det blir.
Denna veckan kallar jag lite fint för bröllopsveckan, eftersom bästa moster gifter sig på lördag. Jag hoppas på fint väder, mycket kärlek och extremt mycket dans. Och jag räknar med ett skobyte.
Åh det kommer bli så kul! Jag vill bara ha värme och glädje och vänner i livet just nu. Bort med sura miner, stress och gnäll. Livet är för kort för det.
Livet är ju till för att leva? SÅ varför sura bort det?
Tänk om man dog imorgon, skulle man ha viljat spenderat sin sista dag arg, ledsen eller missnöjd över något? I sin sista stund ha bråkat med någon? Inte kunnat glädjas med någon annan?
Nu ska jag snart gosa ner mig i soffan och titta på en film med Robert, min substitutsman. Eller städa. Eller sjunga. Jag kan ju göra vad jag vill för jag har ju semester den här veckan!
I love you in the morning, when you're still hungover
If we get up now we can catch the afternoon.
Så tom på ord, tom på uttryck. Brukar inte vara så här. Har jag en konstnärlig ådra? Är den borttappad? Vad är svaren?
Hela min varelse, hela jag, är en hel massa frågor med väldigt få svar.
Söker svar, tror jag, men det är svårt att veta säkert med så mycket annat i livet. Jag har svårt att bestämma mig, att verkligen genomföra saker.
Och ibland vill jag inget annat än att bara koppla bort världen runtom. Eller det är fel uttryckt.
Jag vill inte delta i den, jag vill bara betrakta världen runt mig.
Den känslan man får på morgonen när det kommer en fantastiskt bra låt i Ipoden och man är instängd med musiken och sina känslor och man kan iaktta alla andra runt sig, som på tunnelbanan. Men man är inte där. Jag är där fast ändå inte. Fysiskt närvarande och egentligen psykologiskt också, men ändå utanför. Vid sidan om det hela.
Jag tror inte detta blir greppbart för någon, men sen när har jag varit helt greppbar? :) Sen när kan man någonsin förstå en annan människa fullt ut?
I cannot remember what I said.
De senaste dagarna har jag längtat så efter kärlek. Att få ta hand om någon, att få vara romantiskt fånig med någon. Glömma all realitet. Glömma "filmkärlek händer inte på riktigt" och "ett förhållande måste man konstant jobba på". Ja det kanske är sant. Det kanske är så.
Men inom mig hoppas jag på något som bara klickar. Som bara känns. Och fortsätter att kännas.
Nu räcker inte mina egna ord till, så jag lånar några för att illustrera:
When I'm with you, I am calm
A pearl in your oyster
Head on my chest, a silent smile
A private kind of happiness
You see giant proclamations are all very well
But our love is louder then words
Så tom på ord, tom på uttryck. Brukar inte vara så här. Har jag en konstnärlig ådra? Är den borttappad? Vad är svaren?
Hela min varelse, hela jag, är en hel massa frågor med väldigt få svar.
Söker svar, tror jag, men det är svårt att veta säkert med så mycket annat i livet. Jag har svårt att bestämma mig, att verkligen genomföra saker.
Och ibland vill jag inget annat än att bara koppla bort världen runtom. Eller det är fel uttryckt.
Jag vill inte delta i den, jag vill bara betrakta världen runt mig.
Den känslan man får på morgonen när det kommer en fantastiskt bra låt i Ipoden och man är instängd med musiken och sina känslor och man kan iaktta alla andra runt sig, som på tunnelbanan. Men man är inte där. Jag är där fast ändå inte. Fysiskt närvarande och egentligen psykologiskt också, men ändå utanför. Vid sidan om det hela.
Jag tror inte detta blir greppbart för någon, men sen när har jag varit helt greppbar? :) Sen när kan man någonsin förstå en annan människa fullt ut?
I cannot remember what I said.
De senaste dagarna har jag längtat så efter kärlek. Att få ta hand om någon, att få vara romantiskt fånig med någon. Glömma all realitet. Glömma "filmkärlek händer inte på riktigt" och "ett förhållande måste man konstant jobba på". Ja det kanske är sant. Det kanske är så.
Men inom mig hoppas jag på något som bara klickar. Som bara känns. Och fortsätter att kännas.
Nu räcker inte mina egna ord till, så jag lånar några för att illustrera:
When I'm with you, I am calm
A pearl in your oyster
Head on my chest, a silent smile
A private kind of happiness
You see giant proclamations are all very well
But our love is louder then words