Emmy G

And the world don't stop
There is no time for cracking up
Believe me friend
'Cause when freedom comes
I'll be long gone
You know it has to end

2008-09-05. Har av ngn outgrundlig anledning dokumenterat mig själv på begravningsdagen.

Jag och Bea har snarlika miner på korten, trasiga själar som speglas i ögonen.

Det mesta har ju egentligen gått över, men när det händer nya saker så ifrågasätter man helt plötsligt allt. Jag tror hela tiden att det skulle känts så mycket enklare om Anton funnits kvar, men sanningen är säkert att jag lärt mig oändligt mycket på att han är borta. Hur och vad jag ska prioritera och lägga energi på.

Fast det hindrar ju såklart inte att själen går i tusen bitar igen när man blir bortvald. Två kriser har jag gått igenom de senaste två åren, ett dödsfall och en separation. Som i och för sig även det kändes som att någon dog.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här..

Men jag är samma Emelie. Jag känner samma saker och jag har samma behov av att bli omtyckt och älskad som alla andra. Jag har samma behov av att bli vald.

Och när något sånt här händer så bekräftar det bara rösten inom mig som säger att det är något fel på mig och att jag inte duger.

Älskade Lillebror, du är förevigt älskad och förevigt saknad, men jag orkar inte tänka på dig hela tiden. Men du finns alltid med, jag har inte glömt dig.