So far away.
Det är ingen hemlighet att jag är förvirrad. Men all denna frustration gör så att jag inte förstår mig på mig själv. Vad vill jag ha ut utav livet? Vem skulle passa mig? Måste jag ha en annan människa för att känna mig hel? (NEJ.)
Varför är det så svårt att ta in att man kan vara helt lycklig själv? Att den bästa vännen jag har är jag själv? Och att det också är mig jag borde ta hand om mest för att kunna fungera?
Och varför överanalyserar jag allting?
Och varför tar frågorna aldrig slut? ;)
Jag antar att när nyfikenheten dör, då är jag inte mig själv längre. Det har alltid varit en utav mina främsta karaktäristiska drag. En sorts kunskapstörst, som aldrig släcks.
Jag önskar ibland att jag hade en egen EC. Men bara ibland.
Varför är det så svårt att ta in att man kan vara helt lycklig själv? Att den bästa vännen jag har är jag själv? Och att det också är mig jag borde ta hand om mest för att kunna fungera?
Och varför överanalyserar jag allting?
Och varför tar frågorna aldrig slut? ;)
Jag antar att när nyfikenheten dör, då är jag inte mig själv längre. Det har alltid varit en utav mina främsta karaktäristiska drag. En sorts kunskapstörst, som aldrig släcks.
Jag önskar ibland att jag hade en egen EC. Men bara ibland.
Kommentarer
Postat av: D
EC?
Trackback