Emmy G

Idag har varit en riktig jävla skitdag. Från att börja grina i skolan till att grina hemma, till att gå planlöst och bara känna sig så tom. Så ensam. Så har det bollats, tom, ensam, tom, ensam..med en liten paus för desperate housewives.
Kan inte sluta tänka på att det är så orättvist.

Vi var ju tre. Vi skulle alltid vara tre. Alltid en storasyster, en lillasyster och så lille-/store-bror i mitten. Nu saknar vi våran mellan. Han som alltid busade. Han som man alltid kunde skylla allt på, för han gjorde alltid allt annat. Han som var med när vi tog alla obligatoriska syskonbilder på alla skolavslutningarna, och ibland vid jul.
Nu finns du inte mer. Hur kan du inte finnas längre? Jag vill inte förstå! Jag vill bara ha dig tillbaks, jag vill att allting ska vara som det alltid har varit.

Det var så mycket som du inte hann med, så mycket som vi aldrig kan göra tillsammans nu. Så många ord jag ville säga dig som aldrig hanns med, så mycket mer jag har att dela med mig av som jag nu inte längre kan.