There was a time when I was so broken hearted
Det känns så orättvist. Du har tydligen förmedlat att vi ska sluta undra nu och bara ha kul men det går ju inte utan dig. Det är så svårt att acceptera att livet som jag vet har ändrats totalt. Inte visste jag att du hade en så stor plats. Inte visste jag att det skulle bli så tomt. Jag visste redan hur ont det kan göra. Du vet förmodligen hur mycket jag önskar att jag bara kunde hoppa över ett par steg i sörjningsprocessen och finna acceptansen. Men jag börjar mer och mer tro att jag aldrig kommer sluta sörja dig. Emmas ansiktsuttryck på begravningen spelas upp i mitt huvud gång på gång, det gjorde så ont inom mig när jag såg henne.
Jag tänker på att jag under helgen har haft mitt gameface på. Jag blir så arg på människor som beter sig som ingenting har hänt. Kanske vet dom hur det känns, förmodligen inte, men kan det kanske ändå finnas en tanke att jag behöver stöd nu? Även fast jag låtsas om att allting är okej borde det på något sätt skina igenom att läget inte är så.
Egentligen är jag mest arg på dig. Hur kunde du lämna mig? Varför lämnade du oss? Det känns så tomt nu och det gör så ont, det bränner inombords och jag vet inte vad jag ska göra för att få det att sluta, för att fylla tomrummet. Varför måste jag klara vardagen själv? Varför är allt över? Det där stora ihopbrytandet som jag anade skulle komma är på väg nu, inte för att någon kommer märka det på mig när vi ses, men nu kommer det snart. Snart kommer den dagen jag önskar att jag kunde sluta andas för att få slut på det här.
Mest är jag arg på allt och alla för att jag inte förstår mina egna känslor, jag kan inte känna efter och inte besluta något och får bara impulser hela tiden.
Arg är jag över att jag behöver gå igenom det här en gång till. Det här är ingen naturlig del av livet, du skulle finnas längre än mig.
We can keep trying but things will never change,
So I don't look back,
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back.
It hurts with every heartbeat.
Jag älskar dig!!!!!!! Vill inte att du ska känna dig så ensam, förstår hur du mår.. Visst känns det konstigt när livet fortsätter för alla andra men för oss blir det aldrig detsamma?! Vill...vill inte heller må som vi gör... Bio o mat på restaurang snart? Puss o kram
det är svårt att förklara saker o ting. det är svårt att berätta hur saker känns. hur man jälv känner sej. det enda man kan säga är att det gör så fruktansvärt ont. jag tänker på dej varje dag även om vi inte ses o pratar lika mkt som vi gjorde i skolan så finns du i tankarna varje dag.
jag förstår att folk säger att du e stark, du har alltid varit stark Emelie, men i detta fall får även du känna, verka o må. det är helt naturligt.
massa kramar Angelica
Nu när jag är ledsen så har man ju fått höra ditt och datt. Någon säger att allt som händer sker av en anledning, det finns en mening med allting, kanske att jag kommer se det i framtiden, han kanske inte var den bästa för mig.
Men att det här hände er familj ser jag inte meningen med, eller för alla andra familjer som mister en kär medlem alldeles för tidigt. Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att allt ska gå tillbaka till det vanliga igen när det alltid kommer vara tomt för er. Men de som finns i din närhet har det nog svårt med att veta hur de ska bete sig, hur de ska hjälpa. Det enda man vet är att man vill trösta och försöka göra någon gladare. Du kanske ska säga till ibland när du känner att du bara försöker vara glad och göra något roligt, säg då kanske vad du känner för, du kanske känner för att bara sitta hemma i soffan i myskläder och gråta i någons famn, då ska man göra det! Ibland är det skönt att gråta och bara prata, eller titta på en film som inte alls behöver vara en komedi. Jag tror du förstår vad jag menar och det är iaf att berätta hur du känner.
Nu kommer jag också säga en klyscha, nämligen att det kunde varit iaf lite värre! Och då menar jag att du har iaf 1 till syskon! Tänk om du inte hade henne? Så ta vara på eran relation nu. Och dina föräldrar såklart, ta hand om varandra.
Jag känner ju så iaf, tänk om min bror skulle försvinna, då skulle jag vara ensam kvar..
Jag känner mig lite dum när jag ska komma och säga såna här lite dryga saker, att det kunde vara värre, för jag vet att du inte känner så. Men jag hoppas du förstår mig!
Dinosauriekramar Tuschi