Emmy G

Idag är en jävlig dag som alla andra dagar.

Det gör mer ont nu än vad jag trodde att det någonsin skulle kunna göra, och jag är säker på att jag inte har nått gränsen än. Jag vill veta hur jag gör för att fortsätta, för att kunna orka? Hur gör jag?
Känner att jag bara måste orka, bara måste fortsätta. Det är underligt att man i sin mörkaste stund inte ens funderar på om livet är värt att fortsätta livet. För en gångs skull är det självklart. Klart det är värt det.  Känner att jag börjar glömma saker med min fina och något knäppa lillebror. Har inte svar på frågor om vi stod nära varandra, hur han var. Det är som att allting har försvunnit ur mitt minne, fast jag exakt vet hur han är, var. Han var en sån person som alltid hamnade i trubbel, som alltid skrattade åt sina egna skämt (som ingen annan tyckte var roliga), han var en person som var otroligt omtänksam, som inte kunde trumma med sina fingrar på bordet, en person som jämt och ständigt hade basdisco på sitt rum, som skröt om de underligaste sakerna, som gick på saker jag lurade honom, han var en person jag just börjat få en fin relation till utan bråk.

I'm dying to meet you.

 

Nej, nu är det dags att rycka upp sig, för idag har jag inte vattenfast mascara på mig och jag orkar inte göra om hela sminkproceduren.