I rome the streets alone
Ingen förstår.
Ingen kan relatera.
Alla bara beter sig som att allt är som vanligt och jag vill bara skrika att det är inte vanligt, det är inte okej, jag är inte hel.
Tror aldrig jag har känt mig så här trasig förut. Ingenting har någonsin gjort så här ont.
Och jag vet inte vart jag ska ta vägen..
You fall away from your past, and it's following you now.
Jag önskar att jag kunde vara ett bättre stöd,
hjälpa dig, få dig att må bättre, vet inte om det fungerar så, vet att jag beter mig som allt är som vanligt, men jag vet att det inte är så, vi kan gå en promenad och skrika om du vill? Jag är dålig på att skrika men skulle nog också behöva det. Lyssnar i alla fall på dig. Om du orkar kanske vi kan skriva av oss om allt som existerar inombords och sedan läsa. Massa kärlek!!!!
/ din syster
Jag förstår gumman. Jag kan relatera.
jag vet vad du går igenom.
Finns här. kramkram
Åh hjärtat
ingen kan förstå fullt ut vad du går igenom,vad hela familjen går igenom.
Det kan man nog bara om man varit där ni är.
Det har varit så många gånger jag velat skicka dig ett tröstande ord..men vad är det,vad kan hjälpa dig?!
Jag vet inte om du vet det men Thomas förlorade sin bror på samma sätt som du har gjort,2 månader innan vi fick Bea 1992.
Jag vet hur lite tröst det finns Emmelie, det finns ingenting någon kan säga som kan ta bort smärtan,tro mig om jag kunde så.....
Men vi kan försöka finnas där och trösta & stötta så gott vi kan.
Att säga att jag finns här om du behöver vet jag är något du hört så många gånger, men jag menar det Emmelie, behöver du prata eller bara gråta så finns vi här.
Var rädd om dig
Varma kramar//Tina