Emmy G

Känner mig obeskrivligt tom inombords, nästan till en förtvivlan. Det här måste bero på något annat än att jag som en besatt läst Twilight-serien i bokform samt sett den två gånger på bio (inom kort tre gånger).
Låter jag mig själv bli för påverkad? Eller öppnade den upp någonting som inte går att stänga igen nu? Uppenbarligen saknar jag något som gör så ont att inte ha. Jag tror inte enbart det har att göra med Anton, det är något annat också. Känner för att skrika, känner för att gråta, känner för att försvinna helt och hållet från allt ansvar och alla måsten som man inte kan undvika. Jag vill bara försvinna. Jag vill vara tillfredsställd.

Hur blir jag det här?

Amanda, jag saknar dig! Flytta upp hit så bor vi tillsammans.


Supermassive black hole.