Emmy G

...But do you ever get the fear?


What do you tell yourself to help you get by?

Hej alla hjärtan därute.
Hur mycket ska man egentligen behöva ta? Är det okej att behöva träffa någon man egentligen inte tycker om? Vart går gränsen mellan ironi och elakhet? Jag har funderat lite. Ska nämligen iväg på en grej med alla kära vänner. Där ska även en mindre kär vän vara. Som jag iofs vet kan vara snäll när man är själv med. Men är det en hållbar ursäkt? När är det dags att man säger till sig själv att det kanske inte fungerar längre? När låter man den snälla sidan endast komma upp när man är så få?

När sänker man garden? Jag tror det är dags för den människan att släppa in folk. Man kommer så mycket längre med en vänlig ton, än när man gör sig lustig på andras bekostnad. Ibland är man inte ens rolig. Är det då värt det?

It seems so out of context..

Jag tror jag lurar mig själv. Jag har tenta i juridik den 31:a och har ännu inte börjat läsa litteraturen. Jag har inte pallat, jag mår så jävla piss. Även fast slutresultatet är tänkt att bli bra så känns ju vägen dit inte så där superbra. Med illamåendet menar jag.
Men jag trivs iaf. Har en fin klass och har fått nya underbara vänner. Ni vet vilka ni är, mina tv-spels comrades ;)
Nu ska jag göra mig iordning för den trevliga kvällen, som började med att jag inte orkade gå ut, till att jag kanske vill ändå...We will see. Happy Easter!











I want so badly to belive, that there is truth, that love is real