It's gonna be me, you...
...and the dancefloor.
Jag ville skriva något djupt nu. Men jag gjorde misstaget att lyssna på Chris Brown-Forever och då blir jag bara kär och vill åka till staterna för att charma ynglingen. Som om det skulle gå..
Ludacris-Fantasy är inte heller en låt som hjälper med skrivarlusten direkt. Jag får helt enkelt sluta låta Itunes avgöra humöret och ta saker i egna händer. Ibland är det ödesdigert att ha på "random".
Ja, jag har avslöjat det. Jag kan inte skriva utan musiken. Den är min inspiration. Nu lyssnar jag på den låten som har ett citat i sig som jag förmodligen aldrig kommer glömma så länge jag lever (man vet ju aldrig om man blir senil, jag har ju trots allt de föräldrar jag har). Iaf är låten Heaven knows I'm miserable now, med The Smiths. Egentligen är den inte bra alls, men det där oförglömliga citatet.
"Why do I give valuable time to people who don't care if I live or die"
Något som ständigt följer mig när jag känner mig sviken av personer som betyder mycket.
Sen har jag ett annat citat från en mindre bra text som jag själv har skrivit som inte är lika briljant men oförglömligt ändå. Min andra guidning här i livet.
"Music, that's the reason I live, how can other people put words to how you feel?"
Hur kan dom det? Jag undrar hur igenkänningsgraden kan vara så hög.
Idag har jag precis skrivit klart min hemtenta. Men viss modifikation, jag måste skriva lite till på en sista fråga och källförteckningen och kolla igenom den. Men det orkar jag inte nu. Nä nu orkar jag ingenting, nu ska jag duscha innan jag ska laga mat åt mig själv och sjunga.
Igår såg jag på slutet på Armageddon. Första gången jag såg den kanske jag var 10-11 år. Kan det stämma? Jag tror det..eller kanske var jag 12, det är suddigt nu. Hur som, jag grät igår också precis som jag gjorde då. Men jag har insett det nu som jag inte insåg då, vid 20årsåldern.
Bruce Willis sitter inte på ena halvan av asteroiden. Dom kan inte åka tillbaka och hämta honom.
"Everytime I need you around, you're never there. In my life is where I need you now, but you're never there.
You're never there.
Jag ville skriva något djupt nu. Men jag gjorde misstaget att lyssna på Chris Brown-Forever och då blir jag bara kär och vill åka till staterna för att charma ynglingen. Som om det skulle gå..
Ludacris-Fantasy är inte heller en låt som hjälper med skrivarlusten direkt. Jag får helt enkelt sluta låta Itunes avgöra humöret och ta saker i egna händer. Ibland är det ödesdigert att ha på "random".
Ja, jag har avslöjat det. Jag kan inte skriva utan musiken. Den är min inspiration. Nu lyssnar jag på den låten som har ett citat i sig som jag förmodligen aldrig kommer glömma så länge jag lever (man vet ju aldrig om man blir senil, jag har ju trots allt de föräldrar jag har). Iaf är låten Heaven knows I'm miserable now, med The Smiths. Egentligen är den inte bra alls, men det där oförglömliga citatet.
"Why do I give valuable time to people who don't care if I live or die"
Något som ständigt följer mig när jag känner mig sviken av personer som betyder mycket.
Sen har jag ett annat citat från en mindre bra text som jag själv har skrivit som inte är lika briljant men oförglömligt ändå. Min andra guidning här i livet.
"Music, that's the reason I live, how can other people put words to how you feel?"
Hur kan dom det? Jag undrar hur igenkänningsgraden kan vara så hög.
Idag har jag precis skrivit klart min hemtenta. Men viss modifikation, jag måste skriva lite till på en sista fråga och källförteckningen och kolla igenom den. Men det orkar jag inte nu. Nä nu orkar jag ingenting, nu ska jag duscha innan jag ska laga mat åt mig själv och sjunga.
Igår såg jag på slutet på Armageddon. Första gången jag såg den kanske jag var 10-11 år. Kan det stämma? Jag tror det..eller kanske var jag 12, det är suddigt nu. Hur som, jag grät igår också precis som jag gjorde då. Men jag har insett det nu som jag inte insåg då, vid 20årsåldern.
Bruce Willis sitter inte på ena halvan av asteroiden. Dom kan inte åka tillbaka och hämta honom.
"Everytime I need you around, you're never there. In my life is where I need you now, but you're never there.
You're never there.
Kommentarer
Trackback