Emmy G

And I will go anywhere if you just lead the way.

Min röst krasslar. Halsen gör ont. Det är mycket negativt när man jobbar med att ta emot telefonsamtal hela dagarna. Igår tog jag emot 70 samtal, och då var det ändå rätt lugnt på jobbet.
Just nu är jag ensam hemma och kommer vara det i cirka en och en halv vecka till. Micke kommer hem på söndag dock och åker igen på måndag, så jag är solo kvistens i lägenheten. Och jag märker hur driftig jag är när jag är själv. Är jag själv så kan jag inte bara sitta och glo på teve, då fixar jag med disken och katterna, tvättar, plockar, plockar undan tvätt, trixar hit och dit. Det är inte så att jag är rastlös, och egentligen orkar jag inte ta tag i sakerna, men jag bara gör det ändå. Som om det sitter någon inombords och bestämmer att jag måste göra det.

Bra att veta att jag inte skulle falla ihop om jag skulle bo ensam någon gång, att jag inte skulle bada i smutsig disk och tvätt.

Skulle jag bli ensam kan jag ju alltid ragga på killarna i cowboyhatt som tog i elstängsel som lördagsnöje. Det kanske är karlar jag kan få ordning på. Små "projekt".


There has to be somewhere that we can be safe, from the life we live each day.



Escape to a place where we'll be together, together every day.

I helgen åker jag hem till päronen och vilar upp mig lite, resort a l'a lilja. (Efter en festlig fredagskväll såklart)