Fucking jävla halv tre.
Gott nytt år? Snarare: Hur kan du vara så dum?
Mitt huvud bultar av allt oljud från kvällen. Har alkohol i kroppen och ett uppsvullet jävla ben. Bara benet är ju en story i sig.
I lördags var jag ute och red på mammas häst. Mammas häst blev rädd och kastade av mig. Jag fick leka actionhjälte och rulla runt på grusvägen för att undvika hovarna som var överallt runt omkring mig (iaf så kändes det så). Lyckligtvis undvek jag mammas häst. Men...
inte hästen som den andra tjejen red på, som kom backandes emot mig. Det gick ganska snabbt, så snabbt att jag egentligen inte tänkte så mkt utan bara reagerade. Jag hann inte riktigt undan så den andra hästen klev på mitt smalben. Yes box. Nu har jag en snygg blålilafärg på hela benet + ett broddhål som inte slutar blöda. Kanske ska ringa sjukvården? Det känns också som att jag stoppat kartong innanför byxorna, sån konsistens är mitt ben nu som inte kan kallas mjukt någonstans.
Iaf, nu är jag hemma. Safe and sound. Själv. Alltid själv. Alltid så jävla själv... Har ingen ork till något och knappt någon lust. Jag vet inte om någon förstår. Jag har ingen livslust längre. Men jag kan ju inte bara ge upp? Jag menar. Det är INGET alternativ. Så jag får bara gå runt som ett skal med ett nästintill tomt inre och lyssna på människors meningslösa prat.
Egentligen har det lila benet ingenting med det näsintill tomma att göra. Det tomma har att göra med en person som heter M som inte kunde tänka sig att offra en timme i sin fyllekavalkad.
Mitt huvud bultar av allt oljud från kvällen. Har alkohol i kroppen och ett uppsvullet jävla ben. Bara benet är ju en story i sig.
I lördags var jag ute och red på mammas häst. Mammas häst blev rädd och kastade av mig. Jag fick leka actionhjälte och rulla runt på grusvägen för att undvika hovarna som var överallt runt omkring mig (iaf så kändes det så). Lyckligtvis undvek jag mammas häst. Men...
inte hästen som den andra tjejen red på, som kom backandes emot mig. Det gick ganska snabbt, så snabbt att jag egentligen inte tänkte så mkt utan bara reagerade. Jag hann inte riktigt undan så den andra hästen klev på mitt smalben. Yes box. Nu har jag en snygg blålilafärg på hela benet + ett broddhål som inte slutar blöda. Kanske ska ringa sjukvården? Det känns också som att jag stoppat kartong innanför byxorna, sån konsistens är mitt ben nu som inte kan kallas mjukt någonstans.
Iaf, nu är jag hemma. Safe and sound. Själv. Alltid själv. Alltid så jävla själv... Har ingen ork till något och knappt någon lust. Jag vet inte om någon förstår. Jag har ingen livslust längre. Men jag kan ju inte bara ge upp? Jag menar. Det är INGET alternativ. Så jag får bara gå runt som ett skal med ett nästintill tomt inre och lyssna på människors meningslösa prat.
Egentligen har det lila benet ingenting med det näsintill tomma att göra. Det tomma har att göra med en person som heter M som inte kunde tänka sig att offra en timme i sin fyllekavalkad.
Kommentarer
Trackback