När ingenting annat hjälper
I veckan, eller snarare i torsdags på väg hem kände jag två saker.
1: Jag vill bara skrika så högt jag kan så länge jag kan.
2: Jag vill supa skallen av mig.
Nu föreföll det sig så att jag valde alternativ två igår, dvs att dricka tills drickandet inte längre gick. Jag tyckte inte att jag var så full, men vaknade upp med en sjuhelvetes baksmälla. Jag har mått så dåligt och jag tycker nästan bara att det är skönt att det är fysisk smärta istället för den emotionella tomheten som hela tiden kryper sig på mig.
Så summan av kardemumman var att det var jävligt skönt att knappt kunna röra på sig imorse utan att det for blixtar i huvudet. Allt var bättre än att tänka på verkligheten.
1: Jag vill bara skrika så högt jag kan så länge jag kan.
2: Jag vill supa skallen av mig.
Nu föreföll det sig så att jag valde alternativ två igår, dvs att dricka tills drickandet inte längre gick. Jag tyckte inte att jag var så full, men vaknade upp med en sjuhelvetes baksmälla. Jag har mått så dåligt och jag tycker nästan bara att det är skönt att det är fysisk smärta istället för den emotionella tomheten som hela tiden kryper sig på mig.
Så summan av kardemumman var att det var jävligt skönt att knappt kunna röra på sig imorse utan att det for blixtar i huvudet. Allt var bättre än att tänka på verkligheten.
Kommentarer
Trackback