I won't let you fall
I ett skimmer, så som det alltid ska vara.
Jag har på senaste tiden tänkt på vad som betyder något för mig, vad det egentligen är jag vill göra. Känns som jag bara tuffat på sen gymnasiet och haft ångest över obetydliga saker..Gjort grejer bara "för att", levt ett liv som inte riktigt varit mitt, ett liv jag inte ens ville ha. För första gången sedan länge har jag fjärilar i magen igen, jag känner mig levande. På riktigt.
Fast samtidigt känner jag att jag befinner mig i ett vägval. Valet kommer på tals hela tiden, det är i mitt huvud från att jag vaknar till att jag somnar, ibland till och med i drömmen. Jag är inte nöjd, men vad är det jag inte är nöjd med? Vad är det jag strävar efter? Vad fan är det jag saknar?
Varför kan inte någon svara på mina frågor? Hela min existens är en fråga, när allt jag vill är att det ska vara ett konstaterande. Här är jag, så här är jag och jag bryr mig inte om något annat.
Fast det kommer aldrig att bli en sanning, för jag kommer alltid att bry mig om allt annat runt omkring mig.
Vad alla tycker, vad alla säger, vad alla gör, varför jag inte gör det, varför jag jämt och ständigt känner mig ensam.
Allt jag vet nu är att jag längtar bort, men jag vet inte till vad.
Fast samtidigt känner jag att jag befinner mig i ett vägval. Valet kommer på tals hela tiden, det är i mitt huvud från att jag vaknar till att jag somnar, ibland till och med i drömmen. Jag är inte nöjd, men vad är det jag inte är nöjd med? Vad är det jag strävar efter? Vad fan är det jag saknar?
Varför kan inte någon svara på mina frågor? Hela min existens är en fråga, när allt jag vill är att det ska vara ett konstaterande. Här är jag, så här är jag och jag bryr mig inte om något annat.
Fast det kommer aldrig att bli en sanning, för jag kommer alltid att bry mig om allt annat runt omkring mig.
Vad alla tycker, vad alla säger, vad alla gör, varför jag inte gör det, varför jag jämt och ständigt känner mig ensam.
Allt jag vet nu är att jag längtar bort, men jag vet inte till vad.
In the middle of the night
Nu befinner jag mig på trygg mark!
Nattens äventyr blev lite mer än jag hade räknat med, då jag lyckades missa bussen hem och insåg att jag skulle få vänta en timme på nästa. Jakten började på en alternativ resväg och första förslaget var fabuloso! Ta tunnelbanan från St:Eriksplan in till stan för att byta till röda mot mörby och sedan ta nattbussen från Danderydssjukhus. Hemma ca 04:18. En resväg som gjorde att jag skulle vara hemma en timme efter att jag först skulle ha åkt. Så jag säger hejdå till följeslagarna och beger mig mot tunnelbanan...Hinner gå in genom dörrarna när tanken slog mig att det kanske inte var tunnelbanan in till stan ändå? Eller hur var det nu? Kollar reseplaneraren på mobilen (En flickas bästa vän, dvs reseplaneraren och inte mobilen..) och inser att jag ska ta en nattbuss in till stan för att sedan byta till tunnelbana, sagt och gjort, går tillbaka mot där jag tror att bussen går och möter följeslagarna igen som tror jag ska på deras buss, ett förvirrat ögonblick då jag hade ögonen styrda på vart min buss skulle gå... Hittar hållplatsen och har ganska gott om tid innan den ska komma.
Och som det tidsfreak jag är så har jag koll på när den ska komma, exactamento. 03.28. Inte en minut senare. Nu råkar det ju bli så att klockan hinner bli både 29, 30 och 31 innan bussen dyker upp..
Upp med reseplaneraren igen för att kolla exakt när tunnelbanan går 03.38. Jahapp...När klockan då är 03.34 och bussen fortfarande inte kommit börjar jag få lite ångest över valet jag ska göra. För va fan ska jag göra själv i stan tillnyktrad om jag missar tunnelbanan? Min buss därifrån gick ju inte förens 04.15. Men samtidigt var det inte värt att gå tillbaka till festen som nog hade fått diagnosen på väg till sömn när vi gick, eller sitta kvar där för att vänta in bussen..
Den tänkta bussen in till stan kommer iaf 03.36 och jag hoppar på, nästan smärtsamt medveten om jag missar tunnelbanan, men ändå med en gnutta hopp att jag hinner med.
Självklart inte. Jag kommer fram till centralen 03.40.
Jaha! Vad att göra? Jag kan inte äta något, så det finns inget skäl att gå på nått snabbmatstjaffs mitt i natten. Det finns förövrigt inget öppet så jag känner mig tvungen att igen komma på en alternativ resväg. Till min glädje går det en 03.45 till Djupdalsvägen. Det innebär att jag har en bit att gå själv mitt i natten. Men hellre det än att vänta en halvtimme i stan.
Så gick det till när jag kom hem 04.46 efter att ha lämnat en fest 03.10....
För övrigt var det jättekallt på promenaden hem och jag hade lite småkul åt tjejen som gick framför mig och vinglade.
När jag var nästan hemma lyssnade jag på Fattaru..."Handtag, famntag, klapp klapp eller kyss, handtag, klapp eller kyss.." etc.
It was worth it.
Nattens äventyr blev lite mer än jag hade räknat med, då jag lyckades missa bussen hem och insåg att jag skulle få vänta en timme på nästa. Jakten började på en alternativ resväg och första förslaget var fabuloso! Ta tunnelbanan från St:Eriksplan in till stan för att byta till röda mot mörby och sedan ta nattbussen från Danderydssjukhus. Hemma ca 04:18. En resväg som gjorde att jag skulle vara hemma en timme efter att jag först skulle ha åkt. Så jag säger hejdå till följeslagarna och beger mig mot tunnelbanan...Hinner gå in genom dörrarna när tanken slog mig att det kanske inte var tunnelbanan in till stan ändå? Eller hur var det nu? Kollar reseplaneraren på mobilen (En flickas bästa vän, dvs reseplaneraren och inte mobilen..) och inser att jag ska ta en nattbuss in till stan för att sedan byta till tunnelbana, sagt och gjort, går tillbaka mot där jag tror att bussen går och möter följeslagarna igen som tror jag ska på deras buss, ett förvirrat ögonblick då jag hade ögonen styrda på vart min buss skulle gå... Hittar hållplatsen och har ganska gott om tid innan den ska komma.
Och som det tidsfreak jag är så har jag koll på när den ska komma, exactamento. 03.28. Inte en minut senare. Nu råkar det ju bli så att klockan hinner bli både 29, 30 och 31 innan bussen dyker upp..
Upp med reseplaneraren igen för att kolla exakt när tunnelbanan går 03.38. Jahapp...När klockan då är 03.34 och bussen fortfarande inte kommit börjar jag få lite ångest över valet jag ska göra. För va fan ska jag göra själv i stan tillnyktrad om jag missar tunnelbanan? Min buss därifrån gick ju inte förens 04.15. Men samtidigt var det inte värt att gå tillbaka till festen som nog hade fått diagnosen på väg till sömn när vi gick, eller sitta kvar där för att vänta in bussen..
Den tänkta bussen in till stan kommer iaf 03.36 och jag hoppar på, nästan smärtsamt medveten om jag missar tunnelbanan, men ändå med en gnutta hopp att jag hinner med.
Självklart inte. Jag kommer fram till centralen 03.40.
Jaha! Vad att göra? Jag kan inte äta något, så det finns inget skäl att gå på nått snabbmatstjaffs mitt i natten. Det finns förövrigt inget öppet så jag känner mig tvungen att igen komma på en alternativ resväg. Till min glädje går det en 03.45 till Djupdalsvägen. Det innebär att jag har en bit att gå själv mitt i natten. Men hellre det än att vänta en halvtimme i stan.
Så gick det till när jag kom hem 04.46 efter att ha lämnat en fest 03.10....
För övrigt var det jättekallt på promenaden hem och jag hade lite småkul åt tjejen som gick framför mig och vinglade.
När jag var nästan hemma lyssnade jag på Fattaru..."Handtag, famntag, klapp klapp eller kyss, handtag, klapp eller kyss.." etc.
It was worth it.
She started dancing in the streets
Everybody's going Uptown
That's where I wanna be. Uptown!
You can set your mind free yeah
Varför är det snö ute? Vaknade imorse och såg att solen sken, det kändes så underbart efter min tur i regn/haglet igår..Men sen gjorde jag misstaget att ställa mig upp och faktiskt titta ut. Snö, snö, snö..så långt ögat kan nå.
Det var ju vår i lördags! Det var varmt i måndags! Det är så att man inte blir klok.
Jag saknade snön i december, nu kan jag lika gärna vara utan den.
Jag har ett litet dilemma i mitt huvud. Det handlar om prioriteringar. När man har vänner som aldrig hör av sig till en och som egentligen bara får en att känna sig utanför, kan man då kalla dem för vänner? Pratade nyligen med en vän från gymnasiet som sa att hon inte orkar längre, varför ska jämt hon höra av sig? Jag antar att det är nu man inser vilka ens riktiga vänner verkligen är, och så får man helt enkelt släppa de som inte anstränger sig det minsta för att behålla en..Känns så jobbigt bara. Känns som jag blivit bränd av vänner hela livet. Men jag har förmodligen gjort detsamma.
Det enda jag är riktigt säker på är att det inte är värt att må dåligt över en person som inte pratar med en.
At last, the long wait is over, the weight is off my shoulders, I'm taking all control.
My mind set so free, I'm where I want to be, to get the best of me.
That's where I wanna be. Uptown!
You can set your mind free yeah
Varför är det snö ute? Vaknade imorse och såg att solen sken, det kändes så underbart efter min tur i regn/haglet igår..Men sen gjorde jag misstaget att ställa mig upp och faktiskt titta ut. Snö, snö, snö..så långt ögat kan nå.
Det var ju vår i lördags! Det var varmt i måndags! Det är så att man inte blir klok.
Jag saknade snön i december, nu kan jag lika gärna vara utan den.
Jag har ett litet dilemma i mitt huvud. Det handlar om prioriteringar. När man har vänner som aldrig hör av sig till en och som egentligen bara får en att känna sig utanför, kan man då kalla dem för vänner? Pratade nyligen med en vän från gymnasiet som sa att hon inte orkar längre, varför ska jämt hon höra av sig? Jag antar att det är nu man inser vilka ens riktiga vänner verkligen är, och så får man helt enkelt släppa de som inte anstränger sig det minsta för att behålla en..Känns så jobbigt bara. Känns som jag blivit bränd av vänner hela livet. Men jag har förmodligen gjort detsamma.
Det enda jag är riktigt säker på är att det inte är värt att må dåligt över en person som inte pratar med en.
At last, the long wait is over, the weight is off my shoulders, I'm taking all control.
My mind set so free, I'm where I want to be, to get the best of me.
Now where I come from
We don't let society
Tell us how it's supposed to be
Our clothes, our hair
We don't care
Vårkär
Idag har varit både bra och dålig.
Jag har varit sjuk i cirka tre veckor nu, eller nästan längre...från och till. Men jag fick en dunderförkylning som ännu inte släppt och eftersom det var så mkt den veckan jag fick den (tenta, rekrytering till jobb, etc.) så hann jag inte vara sjuk. Vilket jag får igen nu. Men då är min kropp så dubbeltydig, jag har otroligt mycket överskottsenergi, men ändå så är jag fruktansvärt trött. Speciellt på morgonen, idag försökte jag ta mig iväg men det kändes som att det inte fanns ngt att ta av, så jag sov till tolv. Det enda positiva med det är att jag slapp vara hungrig mellan frukost och lunch. (Yey!)
Nu är det snart dags för sängen..iaf för Mike.
Ville bara skriva lite. Känns som det är dags för ngt nytt i livet nu. Är trött på det gamla.
Jag har varit sjuk i cirka tre veckor nu, eller nästan längre...från och till. Men jag fick en dunderförkylning som ännu inte släppt och eftersom det var så mkt den veckan jag fick den (tenta, rekrytering till jobb, etc.) så hann jag inte vara sjuk. Vilket jag får igen nu. Men då är min kropp så dubbeltydig, jag har otroligt mycket överskottsenergi, men ändå så är jag fruktansvärt trött. Speciellt på morgonen, idag försökte jag ta mig iväg men det kändes som att det inte fanns ngt att ta av, så jag sov till tolv. Det enda positiva med det är att jag slapp vara hungrig mellan frukost och lunch. (Yey!)
Nu är det snart dags för sängen..iaf för Mike.
Ville bara skriva lite. Känns som det är dags för ngt nytt i livet nu. Är trött på det gamla.