Hur kan allt vara mitt fel, älskling?

Idag var det överhuvudtaget svårt att ta sig upp ur sängen, pga av ett onödigt bråk igår kväll som ledde till en sen natt.

Jag vill säga att jag känner mig trasig, att jag känner mig fel och äcklig. För det är så du får mig att känna mig!
Du är en sån person som somnar när jag sitter och gråter framför datorn. Är så jävla trött på att känna så här nu. Varför fortsätter jag att kämpa med dig när du inte ens kan uppmärksamma det här grälet heller? Vi får väl se vad du säger när du kommer hem..
Jag menar, är det ens någon vits att fortsätta när jag längtar efter andra? Och när jag säger det till dig hamnar i ett nytt bråk?
Men jag känner mig inte trasig. Det har blivit ett störande irritationsmoment, ja visst! SÅ osmidigt av dig att ta upp det där 2 dagar före min fest, som jag dessutom har stressat mig sönder och samman över. Och det enda du säger är att jag inte borde bli så upprörd. Pröva det du efter att någon annan sagt att du inte är så "trevlig".

Så varför stannar jag kvar? Varför har jag inte lämnat dig?

She couldn't stop crying, cause she knew he was gone to stay..
Baby, don't waste your time. I know what's on your mind.

Well anyways. Idag ska jag åka in till stan och fixa med grejer till festen!

She asked me if we could be friends and I said; Oh honey baby that's a dead end, you know and I know, that we wouldn't be satisfied.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback