Hur kan allt vara mitt fel, älskling?
Idag var det överhuvudtaget svårt att ta sig upp ur sängen, pga av ett onödigt bråk igår kväll som ledde till en sen natt.
Jag vill säga att jag känner mig trasig, att jag känner mig fel och äcklig. För det är så du får mig att känna mig!
Du är en sån person som somnar när jag sitter och gråter framför datorn. Är så jävla trött på att känna så här nu. Varför fortsätter jag att kämpa med dig när du inte ens kan uppmärksamma det här grälet heller? Vi får väl se vad du säger när du kommer hem..
Jag menar, är det ens någon vits att fortsätta när jag längtar efter andra? Och när jag säger det till dig hamnar i ett nytt bråk?
Men jag känner mig inte trasig. Det har blivit ett störande irritationsmoment, ja visst! SÅ osmidigt av dig att ta upp det där 2 dagar före min fest, som jag dessutom har stressat mig sönder och samman över. Och det enda du säger är att jag inte borde bli så upprörd. Pröva det du efter att någon annan sagt att du inte är så "trevlig".
Så varför stannar jag kvar? Varför har jag inte lämnat dig?
She couldn't stop crying, cause she knew he was gone to stay..
Baby, don't waste your time. I know what's on your mind.
Well anyways. Idag ska jag åka in till stan och fixa med grejer till festen!
Jag vill säga att jag känner mig trasig, att jag känner mig fel och äcklig. För det är så du får mig att känna mig!
Du är en sån person som somnar när jag sitter och gråter framför datorn. Är så jävla trött på att känna så här nu. Varför fortsätter jag att kämpa med dig när du inte ens kan uppmärksamma det här grälet heller? Vi får väl se vad du säger när du kommer hem..
Jag menar, är det ens någon vits att fortsätta när jag längtar efter andra? Och när jag säger det till dig hamnar i ett nytt bråk?
Men jag känner mig inte trasig. Det har blivit ett störande irritationsmoment, ja visst! SÅ osmidigt av dig att ta upp det där 2 dagar före min fest, som jag dessutom har stressat mig sönder och samman över. Och det enda du säger är att jag inte borde bli så upprörd. Pröva det du efter att någon annan sagt att du inte är så "trevlig".
Så varför stannar jag kvar? Varför har jag inte lämnat dig?
She couldn't stop crying, cause she knew he was gone to stay..
Baby, don't waste your time. I know what's on your mind.
Well anyways. Idag ska jag åka in till stan och fixa med grejer till festen!
She asked me if we could be friends and I said; Oh honey baby that's a dead end, you know and I know, that we wouldn't be satisfied.
This is the last song
Jag försöker fokusera på det positiva. Jag har skickat ut födelsedagsinbjudningar och sista svarsdagen är idag. Hur kan man inte bli besviken när folk inte hör av sig? När de inte ens kan tacka nej? När man bara blir ignorerad.
Jag ser väldigt mycket fram emot min 20-årsdag på lördag (: Av någon anledning så känns det inte lika bra som alltid men livet börjar falla på plats. Självklart ligger alla jäkla stressmoment kvar. Kommer jag komma in på den linjen jag sökt till i vår? Om inte, kommer jag få ett jobb? Kommer jag kunna betala hyran? Vart ska vi fira jul? Varför finns det ingenstans där jag känner mig lugn, trygg och hel? Jag längtar hem till mamma och pappa ofta... Även fast jag inte skulle kunna bo med dom igen, det har jag redan prövat..när man väl flyttat hemifrån så vill man vara själv.
Men jag saknar huset. Saknar somrarna när jag dansade på gången ute. På vintern när jag låg i en snödriva eller på en spark och tittade på stjärnorna och bara lät kylan ta över. Det kan jag inte göra här, eller jag kan ligga på balkongen såklart men det är inte samma sak. Det är så mysigt att bara gå ut och ligga i snön å frysa men samtidigt så tänker man så klart. I wish: Simplicity!
Vissa citat från låtar fastnar verkligen hos mig. Som det ovan, från Björk. Eller från The Smiths:
Why do I give valuable time to people who don't care if I live or die?
Ibland känner jag mig så missplacerad. Passar inte in med E som vill vara ute och festa å stänger ute alla mina försök att vara nära. She is boycrazy.. Passar inte in med gamla tjejerna. Pratar allt mindre med A och L...
En gång gjorde jag ett sånt där löjligt test via ett mail..å så skulle man skriva in en siffra och de visade sig vara de antal vänner man skulle ha. Jag skrev in två. Isf, är den platsen redan fylld av två speciella människor. Dom har funnits i vått och torrt, det är dom som lyfter upp mig när jag mår som sämst och skickar låtar till mig med texter som säger att jag inte är trasig :) Att jag inte är fel.
Med er är jag hel! Det är A och L.
Men när jag känner mig missplacerad och fel, då får jag försöka tänka om nu. Jag vet ju att jag inte förtjänar att någon får mig att känna mig som second best. I am the apple of my own eye.
Jag är syster Eld.
We pretend it doesn't matter, we pretend it all away..
Yours is a name I will never name again.
Dra åt helvete! Så nu har jag fått ur mig det. Made my peace and now I'm through.Jag ser väldigt mycket fram emot min 20-årsdag på lördag (: Av någon anledning så känns det inte lika bra som alltid men livet börjar falla på plats. Självklart ligger alla jäkla stressmoment kvar. Kommer jag komma in på den linjen jag sökt till i vår? Om inte, kommer jag få ett jobb? Kommer jag kunna betala hyran? Vart ska vi fira jul? Varför finns det ingenstans där jag känner mig lugn, trygg och hel? Jag längtar hem till mamma och pappa ofta... Även fast jag inte skulle kunna bo med dom igen, det har jag redan prövat..när man väl flyttat hemifrån så vill man vara själv.
Men jag saknar huset. Saknar somrarna när jag dansade på gången ute. På vintern när jag låg i en snödriva eller på en spark och tittade på stjärnorna och bara lät kylan ta över. Det kan jag inte göra här, eller jag kan ligga på balkongen såklart men det är inte samma sak. Det är så mysigt att bara gå ut och ligga i snön å frysa men samtidigt så tänker man så klart. I wish: Simplicity!
Vissa citat från låtar fastnar verkligen hos mig. Som det ovan, från Björk. Eller från The Smiths:
Why do I give valuable time to people who don't care if I live or die?
Ibland känner jag mig så missplacerad. Passar inte in med E som vill vara ute och festa å stänger ute alla mina försök att vara nära. She is boycrazy.. Passar inte in med gamla tjejerna. Pratar allt mindre med A och L...
En gång gjorde jag ett sånt där löjligt test via ett mail..å så skulle man skriva in en siffra och de visade sig vara de antal vänner man skulle ha. Jag skrev in två. Isf, är den platsen redan fylld av två speciella människor. Dom har funnits i vått och torrt, det är dom som lyfter upp mig när jag mår som sämst och skickar låtar till mig med texter som säger att jag inte är trasig :) Att jag inte är fel.
Med er är jag hel! Det är A och L.
Men när jag känner mig missplacerad och fel, då får jag försöka tänka om nu. Jag vet ju att jag inte förtjänar att någon får mig att känna mig som second best. I am the apple of my own eye.
Jag är syster Eld.
We pretend it doesn't matter, we pretend it all away..
I want your soul
I want you
Oh, I want your soul
I can't let go
Först skulle jag kanske vilja ha pli på min egen. Det är så mkt som hänt på sistone, inom mig. Jag kan inte sova på nätterna, det är något som ligger inombords och gror som jag inte riktigt kommer underfund med vad det är.
Jag drömde härom natten att det var min födelsedag och att det var jättemånga som kom och firade mig. Va underbart det var. Jag älskar att drömma, för i drömmarna så känner jag mig sällan ouppskattad, fel, ful och ensam. I drömmarna så är jag alltid kär i någon och är med i värsta äventyret med den personen. Det är alltid någon ny person också, oftast en sån där person som skulle kallas Dreamy. Passande, givetivs.
Känns som att jag bara skriver när jag mår dåligt. Det är iofs då jag är som mest kreativ och det känns mest givande för mig att hiva ur mig alla tankar, för när man mår bra, då funderar man inte så mycket på allt runtomkring..Då bara är man. Iaf jag. Då finns det liksom ingen tid för att sitta och skriva ner hur allting känns.
Men nu liksom, hur länge till ska jag orka? Jag vill så gärna börja träna, men känner att jag behöver någon slags draghjälp. Något inom mig är fel. Ibland, eller rätt ofta så kan jag känna att jag får som elstötar i bröstet och bröstkorgen..på senaste tiden så har jag även haft väldigt ont i magen, på flera ställen som gjort att jag inte kan sova heller. Jag är så himla obekväm i mig själv just nu. Undrar om det fysiska gör så allt annat också blir jobbigt? Men sen är det ju det vanliga också, att jag känner mig utanför allting. Typical me.
Oh, won't you help me?
Help me from myself!
Oh, I want your soul
I can't let go
I WANT YOUR SOUL!
Först skulle jag kanske vilja ha pli på min egen. Det är så mkt som hänt på sistone, inom mig. Jag kan inte sova på nätterna, det är något som ligger inombords och gror som jag inte riktigt kommer underfund med vad det är.
Jag drömde härom natten att det var min födelsedag och att det var jättemånga som kom och firade mig. Va underbart det var. Jag älskar att drömma, för i drömmarna så känner jag mig sällan ouppskattad, fel, ful och ensam. I drömmarna så är jag alltid kär i någon och är med i värsta äventyret med den personen. Det är alltid någon ny person också, oftast en sån där person som skulle kallas Dreamy. Passande, givetivs.
Känns som att jag bara skriver när jag mår dåligt. Det är iofs då jag är som mest kreativ och det känns mest givande för mig att hiva ur mig alla tankar, för när man mår bra, då funderar man inte så mycket på allt runtomkring..Då bara är man. Iaf jag. Då finns det liksom ingen tid för att sitta och skriva ner hur allting känns.
Men nu liksom, hur länge till ska jag orka? Jag vill så gärna börja träna, men känner att jag behöver någon slags draghjälp. Något inom mig är fel. Ibland, eller rätt ofta så kan jag känna att jag får som elstötar i bröstet och bröstkorgen..på senaste tiden så har jag även haft väldigt ont i magen, på flera ställen som gjort att jag inte kan sova heller. Jag är så himla obekväm i mig själv just nu. Undrar om det fysiska gör så allt annat också blir jobbigt? Men sen är det ju det vanliga också, att jag känner mig utanför allting. Typical me.
Oh, won't you help me?
Help me from myself!