Emmy G

But people don't.

Igår var jag och såg Fall out boy med Mike. Och när vi kom till fryshuset så ringlade sig kön låångt runt hörnet (som alltid) och jag sa: "jaha, vi får väl se hur långt vi får gå då!"
Precis efter det så ropade någon på mig och där stod Hanna! Så då fick vi hoppa in med dom och lyckades t o m undvika att hamna bakom hörnet ;) Tack Hanni.

I övrigt så var det som vanligt några idioter som skulle puttas som bäst, Hanna laddade armbågarna och gav tillbaka ett par gånger vilket så väldigt roligt ut, det var att hoppa eller dö som gällde innan vi drog oss bakåt för där vi stod såg man inget och man blev så ihoptryckt så att man inte hade kunnat trilla även om man ville.
Det skulle ha börjat halv sju, förbandet började spela efter åtta, Fall out boy började spela någon gång efter nio, behöver jag ens säga att fötterna inte fanns kvar när musiken väl drog igång?

Men musiken alltså. Love love love love love love love love love!
Fast ändå så hade jag inte det där euforiska ruset som jag brukar ha efter konserter, jag bara irriterade mig på alla småungar som inte kunde stå stilla (HAHA tantvarning).
Jag kanske ska undvika inomhuskonserter ;)
Fast jag såg Pete! Han var söt =)

Tur att det är sittplatser på Salem al Fakir =)
På fredag nästa vecka har jag tenta och jag har inte börjat plugga än..Hejdå helgen!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns som inget passar. Känner mig så tom, så utmattad, så trött på livet i allmänhet.

Men ändå, VÅREN!

Nu känns det ju som att den är här! Det är ingen snö på balkongen och när man går ut med katterna där så är det inte så kallt under fötterna, det blåser skönt och man hör inte bara skator som låter utan även småfågelkvitter..

Det är så vackert. Jag antar att det är därför man lever vidare, för att det finns saker man tycker så mycket om. Saker som är så svåra att dela med sig till andra men som man själv ler av.

Jag begär inte att du alltid ska förstå, men jag begär att du i alla fall försöker. Varför låtsas vi om att det är bra när det känns så underligt? Jag saknar dig! Men det känns som att du inte känner mig, som att du inte bryr dig.
Det är lustigt, den människan jag älskar mest är den enda som inte läser det här. Visst, kanske är inte mina tankar så lätttolkade, men det är inte det som är meningen. Är det inte engagemanget i den människa som man älskar det viktiga? Varför saknar du det engagemanget? Nej, vill inte se på tv med dig längre, för du förstår inte vad jag längtar efter, förstår inte vad jag fortfarande avundas andra... Jag har så många nära, men så mycket tomhet inom mig. Jag vill egentligen bara höra en bra låt och dansa, skratta och kramas lite.

Men, det känns som en utopi just idag =) Underligt nog, för inte ska det vara så svårt att kunna stänga in sig lite i sig själv och känna efter, hur det känns.

Måste lyssna lite på Good song bara för det! Salem låter lite som Prince :) Pappas favorit, och även en utav mina. Musiken är det jag och min far har gemensamt och det älskar jag honom för. Det berör oss på liknande sätt, och även fast jag skämdes fruktansvärt över hans jammande i bilen när jag var liten, när han använde händerna som trumpinnar mot ratten så beundrar jag hans sätt att leva ut sin känsla. Den som jag också får ibland när jag står vid busshållsplatsen och inte kan stå emot att hålla takten med foten. Jag ler mot världen i de stunderna.
Idag stod det om 80-talisterna i tidningen. Piratgenerationen, eller P generationen som de ville förkorta det... Undrar vad min kloka vän Alex tänker om det? Och jag tror att min underbara syster skulle gilla det...De är livsnjutare med stora tankar, jag älskar att prata med Alex och Linda. Ni är mitt stöd i svåra stunder! Och de mina jag helst delar skratt med.


Och vet du vad? Jag tycker att det är en bra benämning på oss!
Jag är gärna pirat livet ut med mina piratkompisar.