You don't mean nothing at all to me
Don't you know how much I want you?
Jag saknar att bara träffas och hoppa runt i vardagsrummet.
Som när jag var liten och mina kusiner var på besök och så lyssnade vi på Absolute dance 6, och satte Cottoneye Joe med Rednex på repeat och dansade galet tills vi blev tvungna att sänka ljudet.
Det är sånt som räknas! Att vara lycklig för stunden, att känna sig uppskattad och älskad.
Jag känner inte det så mycket. Inte längre. Den senaste tiden har mitt tema varit ensam. Som att jag sjunker tillbaka i gamla vanor, går i samma spår som förr.
Jag kom ju ifrån att vara olycklig, jag kom ifrån att känna mig ensam och värdelös. Jag kom ifrån allt det...Eller? Vad är det då som gör att man kommer tillbaka, vad är det då som gör att man inte hittar samma lösningar till problemen som man redan löst?
Om du bara kunde ställa upp lite mer, offra lite mer, se mig lite mer...
Kanske finns lösningen mitt framför näsan på mig, kanske ska jag bara le och så tillslut lurar jag mig själv att bli glad?
Vad vet jag, jag är bara 18...
Än så länge.
(Jag vet iaf att om jag sätter på glad musik och dansar lite så lösgör jag endorfiner och mår bättre en stund!)
Jag saknar att bara träffas och hoppa runt i vardagsrummet.
Som när jag var liten och mina kusiner var på besök och så lyssnade vi på Absolute dance 6, och satte Cottoneye Joe med Rednex på repeat och dansade galet tills vi blev tvungna att sänka ljudet.
Det är sånt som räknas! Att vara lycklig för stunden, att känna sig uppskattad och älskad.
Jag känner inte det så mycket. Inte längre. Den senaste tiden har mitt tema varit ensam. Som att jag sjunker tillbaka i gamla vanor, går i samma spår som förr.
Jag kom ju ifrån att vara olycklig, jag kom ifrån att känna mig ensam och värdelös. Jag kom ifrån allt det...Eller? Vad är det då som gör att man kommer tillbaka, vad är det då som gör att man inte hittar samma lösningar till problemen som man redan löst?
Om du bara kunde ställa upp lite mer, offra lite mer, se mig lite mer...
Kanske finns lösningen mitt framför näsan på mig, kanske ska jag bara le och så tillslut lurar jag mig själv att bli glad?
Vad vet jag, jag är bara 18...
Än så länge.
(Jag vet iaf att om jag sätter på glad musik och dansar lite så lösgör jag endorfiner och mår bättre en stund!)
Kommentarer
Trackback