Emmy G

Efter vissa påtryckningar blir jag stressad att uppdatera bloggen. Sen min syster började läsa så kan jag inte längre i min lugna mak uppdatera varanann månad, som när jag hade ca tre läsare. Här tycker jag att jag speedat upp takten den senaste tiden, och får ändå en smäll på fingrarna. Omvärlden borde veta att ha en lillasyster som Beatrice Lilja är en väldigt krävande sak. Man vet aldrig vad som komma skall.

I alla fall, nog om det. Jag tänkte istället berätta en liten kvällskvist historia. Det handlar om den käraste t-shirt jag någonsin haft. Denna t-shirt har hängt med i många år. I tidernas begynnelse (eller ja nästan) tillhörde den troligtvis min far (den kan också ha tillhört mor, men detta är mindre tveksamt).  Efter en rensning på lillstugans vind så blev den i alla fall min! Den hade i mina föräldrars ungdom tillhört dom, nu var det dags att den likt ett smycke fick gå vidare ner i familjen. Som en släktklenod.  Jag menar naturligtvis:

Denna t-shirt kom att bli mig mycket kär. Sant var det att den hade några småhål under armarna, men det gjorde inget, jag älskade den ändå! Jag menar, vem skulle inte älska en vit, nästan genomskinlig t-shirt, men en mänskliggjord banan på som hette Banana Joe?

Olyckligtvis gick den sönder i en hångelfest, men det är en annan historia!