Keep holding on
Har inte uppdaterat på så länge, jag tror musten gick ur mig totalt och jag har inte orkat skriva.
Det är rent förjävligt att ha det livet jag har ibland. Och overkligt. Man tror inte att en människa kan gå igenom så mycket. Om jag skulle berätta för någon annan det som hänt mig så skulle jag nästan tro att de trodde att jag ljugit ihop det. För ibland känns det så. Det kan ju inte hända så mycket? Jag ljuger nog. Det har inte hänt. Fast det HAR HÄNT. Det händer hela tiden.
Samtidigt är det livet jag har så bra. För det är ju det enda jag har.
Och hur jag förvaltar det är ju mitt val, inte sant? Jag kan ju gräva ner mig och deppa ihop och bara se alla hinder, bara tycka synd om, bara känna det dåliga. Men jag kan ju också se det fina, se det bra, känna det underbara.
Det som jag råkat ut för går inte över. Men ibland känns det lättare. Och snart är alla processer klara, snart blir det inga fler överklaganden och tester, snart är den biten klar.
Jag önskar mig lite mer stabilitet i livet. Stadig, bättre ekonomi, en fast anställning och bättre hälsa. Att val och vägskäl snart bestämmer vilken rutt som resan ska gå till den här gången.
Imorgon börjar jag om med den stora livsförändringen som jag påbörjade 2008 men där Antons död och en separation kom emellan. Imorgon tar jag tag i livet. There´s always tomorrow funkar inte hela tiden, utan nu måste jag mer tänka:
Det är rent förjävligt att ha det livet jag har ibland. Och overkligt. Man tror inte att en människa kan gå igenom så mycket. Om jag skulle berätta för någon annan det som hänt mig så skulle jag nästan tro att de trodde att jag ljugit ihop det. För ibland känns det så. Det kan ju inte hända så mycket? Jag ljuger nog. Det har inte hänt. Fast det HAR HÄNT. Det händer hela tiden.
Samtidigt är det livet jag har så bra. För det är ju det enda jag har.
Och hur jag förvaltar det är ju mitt val, inte sant? Jag kan ju gräva ner mig och deppa ihop och bara se alla hinder, bara tycka synd om, bara känna det dåliga. Men jag kan ju också se det fina, se det bra, känna det underbara.
Det som jag råkat ut för går inte över. Men ibland känns det lättare. Och snart är alla processer klara, snart blir det inga fler överklaganden och tester, snart är den biten klar.
Jag önskar mig lite mer stabilitet i livet. Stadig, bättre ekonomi, en fast anställning och bättre hälsa. Att val och vägskäl snart bestämmer vilken rutt som resan ska gå till den här gången.
Imorgon börjar jag om med den stora livsförändringen som jag påbörjade 2008 men där Antons död och en separation kom emellan. Imorgon tar jag tag i livet. There´s always tomorrow funkar inte hela tiden, utan nu måste jag mer tänka:
YOUR LIFE IS NOW, LIVE IT
Allt det andra löser sig, det gör det alltid!