Emmy G

Åhhh....som en trånande suck.

Får man tycka att det känns helt overkligt att man var på ett utsålt Globen igår och tittade på en utav sina ungdomsfavoriter? Jag kände mig så hemma! Jag kunde alla låtarna, t o m den låt från Justified där han sjunger. "Let´s fly away to Sweden, through the garden of Eden.." och såklart när han körde Gone från Nsyncs tredje album Celebrity.

Jag pratar förstås om Justin Timberlake, som jag måste säga Emma, inte såg så jäkla spinkig ut från läktaren på 16:e raden, han såg mer ut som en..myra! Ja, katastrofalt dåliga platser (men inte de sämsta) drog såklart ner på stämningen. Men jag blev glatt överraskad när Timbaland och någon sidekick kom upp och körde lite hits i form av en jättelång mix. Det var dom som fick festen att dra igång, på riktigt!

Iaf, jag blev aldrig hysteriskt, men jag sjöng hela tiden och idag har jag faktiskt inte testat rösten än...gör ett försök nu då. Ja den funkar! ;)

Det bästa: När Timbaland började köra beatet till Big pimpin med Jay Z, haha! Och när Justin sa "Jag har lärt mig lite svenska, men det låter skit" eller något liknande. Det var roligt.

Det sämsta: Det kleggiga grejet på golvet, att öronen gick sönder av öronpropparna (Jag hatar dom där grejerna) samt att Globen har mage att ta ifrån en ens vatten så att man måste köpa en 33 cls loka för 25 spänn inne på arenan. Shame on you! Har ni inte redan mjölkat så mkt som möjligt med biljettpriserna?

Och Justin måste få äran för att välja den briljanta låten Bittersweet Symphony när han tackade publiken. Vi lämnande arenan något trötta men i eufori!

Saffis blev bara nio månader, vi hade honom i sex. Snart så får han somna in. Varför känns det så jobbigt fast det "bara" är en katt?
Jag saknar honom oerhört mycket redan nu....






Lilla skrutt, du finns alltid kvar..

Ska egentligen jobba med min tenta i denna stund för den förra kugga jag, så den här MÅSTE jag klara. Jag tror inte ens mina närmaste vet att jag kuggade för jag har inte pratat så mycket med dom. Kanske är dom inte de närmaste längre? Micke vet såklart, för att ha kuggat en tenta, få en ny på samma vecka, samt ha wif och ett "kalas" att planera samtidigt som man fick världens pms har stressat sönder mig och trasat mitt humör. Jag har minst sagt inte varit på min soligaste sida de senaste dagarna.

Sen idag fick jag lite panikångest när jag insåg att jag inte kommer vara hemma i sthlm mer än två dagar i juni, efter att jag börjar jobba, och att hela sommaren ska gå till jobb. Så jag kommer sitta där ute på landet och ruttna... Det gör ont.

Det känns som att alla struntar i mig, som att jag aldrig är någons förstahandsval att vara med. Vilken otroligt frustrerande känsla det är!
Jag sitter här hemma och blir irriterad på mig själv för att jag inte kan åka med till Peace and love, för att de flesta vännerna ska dit. Det är precis som förut, jag vill vara med om upplevelsen, jag vill vara med i minnena de kommer prata om sen. Men jag jobbar då och jag ville ju egentligen inte åka på någon festival i sommar, men nu vill jag jättemycket eftersom alla andra ska åka dit, och Peace and Love är ju jättemysigt...Fan.

Å Micke åker utomlands utan att riktigt höra med mig om jag ville följa med, å sen sa han att det kanske ändå inte gick att vara två där nere hos han syster, men sen ska han ändå åka med sin lillasyster och vips så åker han bort den enda veckan då jag faktiskt är ledig en hel vecka i sträck. So much for love, sucker!

Va deppig jag blev nu. Men det blir så, jag har försökt i flera veckor att hålla humöret uppe och planera roliga saker och verkligen vara glad. Jag flippade inte ens ur när Alex inte kom till bion! Jag höll det i schack så mycket som jag kunde.  Men alla runtomkring mig är så sura hela tiden och jag orkar inte ta det något mer!

SÅ himla trött på mina egna känslor, jag undrar om allt är i mitt eget huvud eller om det faktiskt ligger någon slags logik bakom det jag känner, andra människor ständiga andrahandsval.

Nu åter till pluggandet så inte hela livet faller samman.